Marie Fjellborg

Guldkorn från igår

2012-01-22T13:11:00.003+01:00

Att lära sig själv att leva

2012-01-18T15:18:00.000+01:00

Never assume...

Tänk på saken

2012-01-16T23:31:00.011+01:00

Låtsas man att det faktum att man kan få upp en sjunken båt genom att fylla den med pingisbollar även är en metafor så är det inte bara fascinerande utan även trösterikt.

Även detta fakta fungerar utmärkt som metafor: Bara 5% av jordens havsbotten har kartlagts; t o m över Mars har vi bättre kartor.

För är det verkligen så fel av mig att se hela spektrat av ens personlighet som något man bara ger bort till Den Rätte? Att spara på den likt vissa troende sparar på sig till bröllopsnatten?

-

Herregud! Om man fyller fickorna med pingisbollar är man ju faktiskt Virginia Woolf inverterad.

Conviq kompis

2012-01-10T00:12:00.009+01:00

(Fängelse, USA. Fånge lyfter telefonluren bakom glaset. På andra sidan sitter en businessklädd kvinna.)

Fånge: Ja...?

Emma (superkäckt): 48671? Emma här!

Fånge: Känner vi varandra?

Emma: Inte direkt. Men jag är här för att hjälpa dig.

Fånge skiner upp.

Emma: Att få lägre telefonräkningar! Känner du till Conviq kompis?

Fånge ser besviken ut.

Fånge: Eh, du skulle inte kunna ringa tillbaka vid ett annat tillfälle? Jag står lite dumt till här.

Emma: Du sitter ner. Och efter vad jag har hört ska du inte göra något särskilt de närmsta 72 åren. (Superkäckt) 48671, vad skulle vad skulle du säga om jag sa att du kunde minska dina samtalskostnader med över 70%?

Fånge ser fundersam ut.

CLIFFHANGER.

Kommer han att tacka ja? Hur mycket över 70% rör det sig om egentligen? Fortsättning kan komma att följa.

Me

2012-01-04T10:29:00.002+01:00

Är ett geni, vänta ni bara!
(prokrastinerande geni)

Masked ball

2012-01-02T19:26:00.031+01:00

Jag ska berätta allt, och det är inte mycket.

Det som hände var att jag i julas kom att läsa en novell en vän gett mig för nästan tio år sedan. "Drömberättelse" av Arthur Schnitzler. En novell från 1920-talet, som utspelar sig i Wien, och är ett slags förlaga till "Eyes Wide Shut". Lite klibbig i början - passande förljugen, förstår man i retrospekt! - men sedan allt man egentligen önskar sig av en bok. Mystik, maskerader, fantasier, förvecklingar, ett eventuellt mord! Perfekt sidantal för tunnelbaneläsning (128) och lagom långa kapitel; aldrig känner man sig instängd och kippar efter luft.

Nå. Samtidigt såg jag till att se om Kubrick-filmen, och i samma veva (fortfarande var det jul) fick jag ingivelsen att ordentligt lyssna igenom Frank Ocean-albumet. Sådär med fullständig närvaro, sådär som man sägs dricka te under en japansk tecermoni. Jag tog in varje ord och bokstav, smuttade långsamt på dem. Till min stora förvåning innehöll det minst två referenser till "Eyes Wide Shut". Stycket "I'm feeling like Stanley Kubrick, this is some visionary shit/Been tryna film pleasure, with my eyes wide shut" och en sampling från scenen där Bill och Alice grälar om svartsjuka.

Knappt en dag senare dök det i inboxen upp en kortare drömberättelse, fabulerad av en vän, som förstås var ovetande om 2011:s slut-tema. Och inte långt därefter fick jag höra att en kollega skulle tillbringa nyår på ett slott där det var maskeradbal. En vid bordet där vi satt utropade förtjust "som i 'Eyes Wide Shut!'", och kanske var det jag, eller så var jag bara den som tänkte det och någon annan som ropade.

Slutligen, om det nu är helt avslutat, såg jag i ögonvrån på Facebook att en bekant postade ovan nämnda grälscen i form av ett klipp.

Givetvis betyder detta ingenting. Givetvis ägnar jag mig inte åt magiskt tänkande, även om jag kan flirta med det. Men alla dessa tillfälligheter har väckt liv i min längtan efter att virvla omkring under kristallkronorna på en maskeradbal. Och av alla teman som livet vid olika tidpunkter slumpat fram så måste "Eyes Wide Shut" läggas till favoriterna.

Nyår, några bilder

2012-01-01T17:56:00.029+01:00

Hemma, och samma klänning som förra året, för varför inte!

Årets första leende (2011)! Skoja. Men provade två grejer: att se glad ut på bild och att ha lite kortare hår. Ska prova minst en av dem framöver.

Åkte till Söder, mötte upp min kompis Fredrik och gick och handlade på gamla Vi, som numera heter Matrebellerna. Älskar att dom har öppet nästan alltid. Utanför satt en man i permobil och sjöng, spelade "Never gonna give you up" med Rick Astley. Fredrik: "Åh nej, vi har blivit Rick Roll'd."

(Sidospår.)

Sen satte vi oss på en pub, jag och Fredrik, och tog en öl och slog ihjäl lite tid. När jag ser bilden nu tänker jag att Fredrik är lik Lufsen i "Lady och Lufsen." Om ni går på dejt med honom (han är singel), så skulle ni kunna reenacta den berömda pasta-scenen.

Så äntligen, middag hos Sanna och Albin. Fortfarande ett av mina favoritpar, samtliga kategorier. Sanna hade en nyklippt page signerad Albin ("stresspåslaget han får när han ska frisera mig liknar det hos en svettig bombexpert som ska klippa av rätt kablar") och Albin en glitterhatt han fått i present ("!!!").

Coola människor!

Det här taket?

Wordfeud. "You played AIRBAGHJÄLMS for 123 points".

Boom! Nytt år!

Skål ♥

Början på ett sk running gag

2011-12-26T01:01:00.000+01:00

När VET man?

2011-12-26T00:44:00.006+01:00

Det är ju individuellt, men för mig var det i julas. Jag klev in i vardagsrummet, och han var på väg ut, vilket gjorde att jag blockerade utgången. Just då, nästan samtidigt, upptäckte vi att vi hade hamnat under en mistel jag hängt upp, och vi blev förvånade, men det föll sig i alla fall så att vi kysstes. Först försiktigt sedan mer passionerat. Under detta tappade han tv:n och all elektronik samt en famn med mynt som han bar på, och strök mig över kinden med sina svarta handskar. Jag rapporterade aldrig det hela som inbrott, utan som kärlek vid första ögonkastet. Efter tre dagar hörde han av sig igen för en otrolig fika, och då fick jag också tillbaka nyckelknippan till lägenheten. Men jag visste förstås redan tidigare.

Hur gick det med boken du skulle skriva?

2011-12-25T21:02:00.004+01:00

På pappret kändes en actionfylld uppföljare till "I väntan på Godot" som den perfekta idéen, men det visade sig att jag inte kunde hantera all konstnärlig frihet och "I väntan på Godot 2 - plötsligt händer det!" blev bara en usel kopia av originalet, fast med tumbleweeds och något festligare hattar.

Hur får man en riktig snygg frisyr?

2011-12-25T17:18:00.006+01:00

Frisörer vill nästan alltid klippa en kort, vilket resulterar i tårar och "jag ser ut som en tolvårig pojke!!" och dom som:" jag har inte ens börjat klippa!". Så det bästa man kan göra om man vill ha en riktigt snygg frisyr är att ta med en bild att visa upp för frisören. Allra helst en självbild*:

"Vad tror du ett skogsmonster klär bäst i?"
"Ett skogsmonster klär inte i något."
"Okej, så ge mig bara Jennifer Aniston-frisyren då."

-

Hmmm. I exemplet ovan gick det tyvärr inte så bra, men ibland har frisörer andra svar, och bättre!

*Detta tips har jag fått från Mattias Holmberg, som i ett mail bifogade en självbild. Eller ja, en skärmbild var det egentligen, men han råkade skriva "bifogar en självbild."

Vad heter du på riktigt? Det står att det är hemligt

2011-12-25T16:24:00.003+01:00

Jag heter Marie Fjellborg, men folk brukar kalla mig "FJELLBORG...!" (med hytt näve).

Vad ska jag ge min pojkvän i födelsedagspresent?

2011-12-25T16:16:00.004+01:00

Monopol Söder? Den har t.ex. en liten sotarmössa istället för en hatt, en Dr Martens-känga istället för en vanlig känga och ett knogjärn istället för en fingerborg (knivsöder).

Solduschar du fortfarande?

2011-12-25T16:12:00.001+01:00

Ja, och så använder jag Doves bli-brun-med-flera-lager, ljus till normal. Jag har tyvärr ingen före-bild, men ni kan se efter-bild uppe till höger.

Tej! Det kke är en konstig fråga, men vilka app tips har du? Alltså underhållande och spel appar som du har i iphonen :D

2011-12-25T16:09:00.002+01:00

Mitt största beroende på iPhone är Ficklampan, som jag är helt beroende av. Spelar typ HELA tiden… Annars: Age my Face, som jag använder som falsklegg när jag vill komma in på krogen.

Hur vill du bli uppvaktad?

2011-12-25T16:04:00.000+01:00

Jag kommer hem från jobbet, du har hoppat i något bekvämt och sticker ett glas champagne i handen på mig och säger "kom älskling" och leder mig in i sovrummet. Där har du tänt stämningshöjande ljus och över hela sängen, vackert utströdda, finns lövtunna naturchips. Och så viskar du i mitt öra: Det finns DIPP också.

Skänker du pengar till de mindre lyckligt lottade i samhället?

2011-12-25T16:00:00.002+01:00

Ja och nej. Har just lärt mig om ett häftigt valutasystem som kallas whuffies, så jag skänker numera whuffies till uteliggare och dyl., eftersom det är svårare för dem att köpa knark för whuffies.

(Om ni undrar har jag alltså börjat besvara läsarfrågor från frågestunden)

We could send letters

2011-12-07T20:18:00.004+01:00

1. Insjuknat i flunsan.
2. Förlorat min iPhone.
3. Och alldeles nyss: blivit utestängd från Facebook (relaterat till punkt 2; säkerhetskoder, försvunna cookies...)

Hursomhelst så nås jag tills vidare enbart på hemtele och hotmail. Om någon vill spela schack eller så...

The party starts! Down on the floor!

2011-11-27T23:36:00.009+01:00

Eftersom jag har ett strängt överjag och därtill lätt kan distraheras av småsaker skulle jag aldrig kunna bli rånare (liksom en karaktär i "The Complete Prose" skulle jag vid inbrott råka signera gästboken av bara farten). Men jag fascineras när jag läser om det, brottets bana, i Janne Olssons självbiografi.

Av oklara anledningar är boken döpt till "Stockholmsyndromet". För i själva verket handlar den mer om Norrmalmstorgsdramat i dess rafflande helhet än om de ömma känslor gisslan kom att hysa gentemot honom när de var tillfångatagna på Sveriges Kreditbank 1973. Vad föranledde rånet? Vad fick det för konsekvenser? Janne Olosson serverar väl valda delar av sitt liv, från födseln 1941 i Helsingborg till Thailand-flytten 1996, där han bor än idag. Som buddhist och odlare av gummi.

Utöver att "Stockholmssyndromet" lär mig intressanta fakta, som bästa stället att gömma pengar (gravar), hur man spränger sig ut ur en byggnad (dynamit i ventilationslucka), diskret sedelsmuggling (rumpor), är den också ett kikhål in i ett liv så väsensskilt mitt eget. Här finns sirener, stubintråd, krypskyttar, andan i halsen, allmän våghalsighet...!

Men framför allt är det en underhållande bok. På grund av Olssons enkla, talspråkliga stil skiftar den mellan oavsiktlig och avsiktlig humor. En händelse som "Jag tog en brödkniv som låg i köket och gav honom ett hugg i röven så han försvann iväg" behandlas oreflekterat och i förbifarten. Sakligt och osentimentalt som i isländska sagor. Och fram träder något dråpligt, tecknat. Ta till exempel historier som:

1965: Janne Olsson och kumpaner ska råna en pensionerad bankdirektör (som enligt en tipsare ska ha mycket svarta pengar hemma), men pensionären visar sig vara en helt vanlig pensionär, som hade jobbat på gummifabriken i hela sitt liv. "Han fick en hjärtattack när vi kom in i deras sovrum mitt i natten och jag fick hjälpa honom med hans hjärtmedicin. Polisen tog oss."

1973: Janne Olsson, fast inne på Sveriges Kreditbank, med gisslan och Clark Olofsson: "Polisen fortsatte borra. De hängde ner en lampa i ett hål, men jag såg att den hade en utbuktning på själva kabeln och förstod att det var en liten avlyssningsmikrofon. Jag slet till mig hela kabeln som gick av någonstans där uppe. Telefonen ringde med en gång och de sa till mig att inte förstöra mikrofonen, den var dyr."

1973: Janne Olsson och Clark Olofsson, fortfarande inne på Sveriges Kreditbank, förhandlar med en poliskommissarie, som skulle vara expert på kåksnack: "[A]lltså den slang som fångar använder inne på fängelserna. Eller snarare använde. Han lät som hämtad ur en gammal pilsnerfilm. En del av hans språk fattade varken jag eller Clark."

1976: Janne Olsson besöker en gård utanför Ystad och får träffa Fredrik Ramel, friherre, grisuppfödare och släkt med Povel Ramel. Fredrik Ramel lär Janne allt om grishandel, varefter Janne söker in till en snabbkurs om svin på en lantbrukshögskola. "Jag var där i tolv spännande dagar". Kunskapen ska senare visa sig värdefull, då Olsson identifierar ett farligt slags bråck hos en av sina söner, för att han känt igen det hos smågrisar.

1979: Janne Olsson slås av att han har åtta barn med olika kvinnor och bestämmer sig för att sterilisera sig ("vem vet, jag kan ha fler barn på bygden"), bara för att avsterilisera sig 1995, när han träffar sin nuvarande fru.

De få gånger en viss sentimentalitet och känslosamhet skymtar är det när han tycks titta ut genom fönstret, drömma sig bort och minnas de forna tiderna. "Men det finns en viss saknad efter det spännande liv som jag levde. Jag skulle inte vilja ha det ogjort för allt smör i Småland."

Motvilligt har han dock övertygat sig själv att gå vidare: "Nu är det andra smarta gossar som får ta över vad vi 'gamlingar' höll på med. Nu är det ju så många olika ligor, som verkar vara förbannat duktiga på vad de håller på med, som har tagit över vårt gamla hantverk att spränga och skära upp kassaskåp och valv. Jag skulle inte platsat i någon av dessa. Jo, kanske som ett 'finger', alltså en informatör och rådgivare när brotten ska begås. Med min erfarenhet kunde jag pekat åt rätt håll för lite yngre gangsters. Men det är inget som lockar mig, jag har fått nog, jag är mätt på det kriminella livet."

Som en stolt far.

-

Psst, kom!

2011-11-14T00:41:00.000+01:00

"Den livliga Facebook-gruppen I hear a new world (1958-1962) (http://www.facebook.com/groups/213506065377163/) blir klubb för en kväll! På Cocktailbaren, en trappa upp på Debaser Medis.

Fredag 18/11, kl 20-24. Åldergräns: 20 år.
Fri entré innan kl 22 sedan 120 kr. Så kom tidigt!

... (Från kl 19-03 är det på Debaser Medis vån 0 samma kväll Svenska Musikklubben med The Touch och D/RU/G/S live. Info om det här: http://www.debaser.se/kalender/6521/)

DJs: Marie Fjellborg, Johan Fredriksson, Mikael Granberg, Elias Hillström, Mattias Holmberg, Henry Moore Selder, Sarah Nyberg Pergament, Tant Fel, och Stefan Zachrisson.

I hear a new world handlar om perioden innan Beatles/Dylan/Stones första album, efter Elvis genombrott. Mellanrummet innan 60-talet hade definerats: fantastisk jazz, elektroniska pionjärer, tidig soul, one hit wonder-hits, visionära producenter, musik som får en att häpna, särskilt idag...

Joe Meek, Martin Denny, Serge Gainsbourg, Blossom Dearie, Moondog, The Marvelettes, Sun Ra, Krzystof Komeda, The Shirelles, Miles Davis, Dionne Warwick, Ornette Coleman, Nina Simone, John Coltrane, Patsy Cline, Raymond Scott, Monica Zetterlund, The Shadows, Daphne Oram, Morton Feldman, Francoise Hardy, Toots & The Maytals, Billie Holiday, Screamin' Jay Hawkins, The Ronettes, Chet Baker, Phil Spector, La Monte Young, Jacques Brel, Stan Getz, Henry Mancini, Charles Mingus, Bill Evans, John Cage, Bernard Herrman, The Ventures, The Tornados, Esquivel, Ray Charles, Ken Nordine osv osv osv.

Välkommen!"

The smile

2011-11-13T12:21:00.007+01:00

Ibland sägs det att ett stort leende, liksom handflator vända uppåt, signalerar vänlighet, öppenhet. Att det avväpnar. Till skillnad från en stängd mun. Men missar man då inte hur hotfullt och aggressivt ett leende kan vara som i mungiporna är fästat bakom öronen? Som hon i svenska versionen av realityn *****, som blottade samtliga tänder när hon log. Över- och undertänder. Ett rovdjur. Eller Julia Roberts-typen, vars mun liknar valens i "Baron Prasil"; man kan segla in i den med ett skepp, hitta en helt ny värld där inne som hon svalt.

A forest

2011-11-06T16:53:00.008+01:00

Hur är "Trädets tid" av Christel Kvant? I ett gammalt nummer av "Vi Läser" heter det:

"I Trädgårdens tid utforskar trädgårdsskribenten Christel Kvant den andliga dimensionen av trädens jättar. Här möter du skrockande ekar, skuggande almar och upproriska frihetsträd. Boken är dessutom späckad av drömska trädbilder signerade Viktor Kvant."

Å andra sidan skriver de så välvilligt om allt?

-

"Vi Läser", snäll som snäll mat. Sådan Ann Heberlein föredrar när hon är olycklig: "Mjuk och rund och ljus och liksom vänlig, helst färglös och nästan utan smak. Som vetebullar. Eller Sempers barnmatsburkar med dillkött. Välling går också bra, eller yoghurt. Potatissoppa. Eller potatismos som är gjort på pulver. Pulvermos med mycket gult smältande smör. Mat som är försynt. Mat som inte kräver något av mig."

Undrar om Ann Heberlein tycker om "Vi Läser" (jag gör).

Det är 2010 och har precis börjat snöa

2011-11-06T14:46:00.026+01:00

Utanför Produktionsbolaget väntar båtar, mäktiga fartyg, på att få färdas någonstans. En heter Romantika. Varje morgon fantiserar jag om att istället för att gå in i den orange-grå tegelrektangeln kliva ombord på ett av fartygen, kanske just Romantika, och börja ett nytt liv. "Var det inte någon här som ringde samtal?", ska de på Produktionsbolaget säga. "Kopierade upp manus?" Och någon annan ska lugnande svara: "Hon jobbar säkert hemifrån. Med den snuvan."

Pappa gjorde just sådär som ung. Sjutton. Han hoppade på en båt utan att farmor visste något och började jobba som elektriker. När båten stannade till vid främmande länders hamnar gick han iland över dagen. Det finns foton där pappa stolt poserar med kameler framför en pyramid.

Frågan är vad min roll skulle vara på en båt. Jag skulle kunna kopiera upp kartor till kaptenen.

"Tack, men det räcker med ett exemplar."
"Men om du tappar bort det?"
"Eh, visst, lägg kopian där på bordet, bland din hög med snytpapper."

Eller vara assistent till elektrikern.

"Åh, men jag kan inget om sånt här! Ska jag inte börja med något lättare?"
"Snicksnack! Du har bara dåligt självförtroende!"
"Nej, jag menar verkligen..."

Så sätter han en verktygslåda i handen på mig, jag kopplar lydigt ihop sladdar, trycker koncentrerat på olika knappar och fem minuter senare, en bestämd röst i mörkret:

"Okej, samling på golvet allihopa!"

En besviken blick på mig. Elektrikern har tänt en tändsticka och riktat skenet mot sitt ansikte, bara för att kunna illustrera hur besviken han är.

"Hur lyckades du släcka ner hela fartyget?"

Någonstans här brukar jag vara framme på Produktionsbolaget, vilket passar bra, eftersom jag inte har någon riktig ursäkt.

Movie? What movie?

2011-09-28T22:07:00.006+02:00

"They're here..."
Fel: Revenge of the Nerds
Rätt: Poltergeist

"Thank God it's only a motion picture!"
Fel: American Pie
Rätt: Airplane

"Keep an open eye for it"
Fel: The Diving Bell and the Butterfly (Fjärilen i glaskupan)
Rätt: Porky's

"When God couldn't save the king, the queen turned to someone who could"
Fel: Superman
Rätt: The King's Speech

"Something has survived"
Fel: Joan Rivers: A Piece of Work
Rätt: Jurassic Park II

"The story that won't go away"
Fel: The Aristocrats
Rätt: JFK

"An adventure 65 million years in the making"
Fel: Synecdoche, New York
Rätt: Jurassic Park

"It's not like they didn't warn us"
Fel: United 93
Rätt: The Sign

"This is Benjamin. He's a little worried about his future"
Fel: The Curious Case of Benjamin Button
Rätt: The Graduate

"Here They Grow Again"
Fel: Fast Food Nation
Rätt: Gremlings II

Svensk bonus:

"Han ville bli kock"
Fel: Kocken
Rätt: Råttatouille

... is now in a relationshit

2011-06-18T20:32:00.006+02:00

En vän hittade i DN följande tips av en relationsexpert: "Undvik att fråga din partner 'varför' hon eller han gör eller säger olika saker. Ofta upplevs denna fråga som en attack (vilket det ofta är). Fråga istället 'hur'.
-Hur tänkte du när du valde att inte ringa?"

Vad experten inte tog upp var klassikern "skicka jag-budskap", där man fokuserar på hur man själv upplevde situationen.
- Jag upplevde att du inte ringde.

I'll dance with you in Vienna, I'll be wearing a river's disguise

2011-06-11T17:12:00.002+02:00

Lika som bär

2011-06-04T13:16:00.013+02:00

Minimarket

Paul Klee

(Någonstans i det här inlägget finns en löjlig ordvits, råder ingen att leta)

Flying fish - etymologin

2011-06-03T20:26:00.003+02:00

"The Latin name is a transliteration of the ancient greek name ἐξώκοιτος for the flying fish, literally "sleeping outside", from ἔξω "outside" and κοῖτος "bed", "resting place", so named since flying fishes were believed to leave the water to sleep on the shore."

!!!

Gone fishin'

2011-06-03T17:20:00.013+02:00

Såg just det märkligaste: en fisk som kunde flygglida över vattenytan upp till 200 meter. Dessvärre var det bara i en dokumentär, men kan ni föreställa er hur det skulle vara att bevittna detta på riktigt?

Ni har rott ut en sommarkväll med någon närstående. Det är vindstilla, himlen har övergått i svag orange, ni fiskar under tystnad, har kanske ett ögonblick av djupare förståelse för varandra och livet i dess komplexa helhet. Ingenting behöver sägas. Men den mer korkade av er två (men snygg och bra på bollsport) vill ändå och berättar efter en stund:
"Jag såg en skylt utanför en frisör nyligen..."
"Shhh, nu njuter vi bara..."
"...som erbjöd pensionärsrabatt på hårförlängning."
Och den smartare av er två ska återigen tysta ner den andre, när en fisk flyger förbi framför era ansikten. Ni tror att ni har sett ett hopp, men fisken fortsätter, snabbt och framåt, nästan 200 meter. Och ni tittar förvånat på varandra. Har evolutionen kommit så här långt?

Så kommer ännu en fisk flygande. Och den smartare av er tar blixtsnabbt fram en håv och försöker fånga den i luften, som en brännbollslyra. Det hela misslyckas, men den mer korkade av er (bra på bollsport) gör däremot snart succé, varför ni tappar allt intresse för de vanliga fiskarna. Herregud, utbrister ni. Att ni får uppleva allt detta. Vilket äventyr! Vilken otrolig dag ni har i tropikerna?*

*Flygande fiskar finns främst i tropikerna.

Pleasures of the harbor

2011-05-26T00:48:00.004+02:00

SOFT

2011-05-25T22:58:00.000+02:00

but

AS

2011-05-25T22:57:00.003+02:00

warm

SNOW

2011-05-25T22:56:00.003+02:00

inside

Självmål

2011-05-25T22:26:00.001+02:00

A: Så det har verkligen skett en förändring. Ta det här med självmord, t.ex...
B (sätter upp ett finger i luften): Begå det här med självmord.

Mig läser man som en öppen bok

2011-05-25T22:09:00.005+02:00

med rorschachtester i.

Waiting to know you

2011-05-22T21:41:00.006+02:00

Snowball's chance in hell, men... Finns det någon underhållande (kvinna eller man) som fortfarande läser här och som tänker att det skulle vara spännande att vara nätkompis med mig (det är det inte, men ev. lite kul, en bra länkdag)? Lägg till på Facebook, som en överraskning? Vild lust att lära känna nya människor!

-

Jokrar!

Run into flowers

2011-05-22T13:23:00.005+02:00

Åh, men den ömhet man känner inför Kerstin Ekman, när hon, i "Vi läser", besvarar frågor om blommor?

"Du och Gunnar Eriksson har skrivit en essäsamling med titeln Se blomman. Varför denna uppmaning?
- Vi menar just det: Se blomman, se den verkligen och ta reda på dess namn. Då får du ett förhållande till den och blir mycket rädd om den och om allt annat som hotas av förstöring i våra landskap. Vi är en del av naturen, vi kan inte lyfta oss ovanför den till några abstrakta härskarnivåer där vi har rätt att avgöra hur många vargar som ska skjutas per år eller vilka mossarter som är värda en skog att överleva i.

För Goethe var rosen hela växtlighetens höjdpunkt. Håller du med?
- Jag har alltid haft svårt att ordna växter i en estetisk eller känslomässig ordning. När det snart blir dags för blåsipporna att veckla upp det det klarblåa ur sina luvor, då är det en höjdpunkt. Och när min sista ros kämpar mot frosten invid förstutrappan är det en både fin och skärrande upplevelse.

Går det år 2011 att använda rosen i en dikt med trovärdigheten i behåll?
- Ja, det gör det faktiskt. Läs Ann Jäderlund. Hon ser rosen fördunklad av en rynkad mandelvävnad och bunden till de ändlösa kanalerna - som om hon såg den i ett mikroskop? Och det blir den i så fall vackrare av.

I din trädgård växer tibast, pärlhyacint, violer och vallmo... Har du bra hand med dem? Pratar du med dem?
- Jag går och småmumlar och är glad om de trivs. Men vi har inte mycket till trädgård. Det är ängsmarken med alla dess arter vi vårdar och är rädda om.

Vad känner du när någon av dina växter dör?
- Om det är en krukväxt känner jag skuld."

-

Och hur man vill fridlysa henne, alla av hennes slag.

-

Mvh, snart rik

2011-05-21T22:13:00.006+02:00

Idé till en sketch: en psykolog som med en axelryckning säger "It is what it is" efter alla patienters utläggningar (hemska).

Idé till en annan sketch: en amerikansk psykolog som sätter upp dörrskylten "Come in, we're open" och fnissande förklarar det med att det är ett litet psykologskämt om att det är en öppen och tillåtande stämning inne på mottagningen.

Idé till en ny kaffesort: Depresso. "Vi är tåren i påtåren."

...

2011-05-15T11:46:00.008+02:00

Hmmm. Besökte vattenmuséet och såg en grupp barn stå vid pirayorna, bredvid en dramatisk guide med uppspärrade ögon och livligt kroppsspråk. Nyfiken på vad de fick höra för historier smög jag diskret bort till dem. Förvandlade byxorna till shorts, satte min propellerkeps bakochfram, och gjorde mitt bästa för att smälta in. Misstänksamhet uppstod när guiden frågade om det var någon som kände till Steve Irwin och bara jag ropade "jaaaaaaaa!"

It's my party and I cry if I want to

2011-05-14T13:53:00.001+02:00

The future is now

2011-05-14T08:46:00.030+02:00

Hej det är jag.

Saker pekar på att jag kommer ligga i en rännsten någon gång i juli. Dessa saker är en pil bredvid rännstenen samt en nymålad skylt med mitt för- och efternamn. Så himla rädd nu.

-

Det är svårt att vara objektiv när det gäller saker man själv skapat, antar jag, man är ju alltid sin egen största påhejare. Men ändå. Försöker begripa hur det blev så här?

Nå, tröstar mig med att en av humorlitteraturens mest älskvärda protagonist, Frank Burly, har varit i en liknande situation:

"It hadn't been a good year so far for Frank Burly Investigation. /.../ My clients couldn't decide whether I'd lost it, or never had it. But they all agreed I didn't have it now. A monkey could do it better, they felt. Some of my clients even dropped me and went to a monkey. That hurt. But I guess they meant it to hurt. I can't think of any other reason they'd hire a monkey."

Och så finns det ju alltid en mer seriös bok att vända sig till i kris (ej Bibeln):

Whatever

2011-05-13T21:25:00.001+02:00

Schh!

2011-04-22T00:44:00.010+02:00

Marie F, späckskrivare
Och i rätt stil, får hon även din skit att skina
Marie F, späckskrivare
Och i rätt stil, får hon även din skit att skina
Marie F, späckskrivare
Och i rätt stil, får hon även din skit att skina
Marie F, späckskrivare
Se på (o när min penna träffar papperet oooohhh shit)

(Marie F)
Först å främst, så vill jag inte göra det här
Men massa tv-tittare där ute, behöver det här
Jag är späckskrivare, tjejen du inte kan se
Jag skriver skämt åt andra, få'nte betalt för det
Missuppfatta mig inte, det är övningen som räknas
Men som "Raw" spottar mina skämt, får mig o vilja kräkas
Sluta' skriva Knäppupp, revyer är för dårar
Till slut försökte Ramel personligen ge mig stålar
Skriver åt Gardell, mest för o va' snäll
Utan mig hade han fortfarande varit fast med... Gardell
Tyckte ni att Babbens senaste standup var vass?
Jag skrev den skiten på fem minuter på ett utedass
"Måndagsklubben" sa att dom ville ha nåt politiskt av mig
Men det var skitsamma va' jag skrev, för det var mest "en fyllegrej"
Jag har haft en massa skämt som citerats på Innelistan
Men om du kollar eftertexterna är jag inte ens med på tacklistan

Refr.

(Marie F)
Peter Wahlbeck ringde upp, o sa han behövde hjälp
Han hade druckit för mycke bärs och kunde inte skriva mer själv
Varför tror ni att Hasse o Tage slutade?
Hade inte tid att brevväxla med dom, hur mycke' jag än spurtade
Betnér tyckte att jag skrev hans skämt för komplicerat
Han satte det till slut men det blev två år försenat
Tycker ni att Björn Gustafssons skämt e naiva?
Han va' fan bara fjorton när jag skrev det om Carina
Vet ni varför Filip och Fredrik vitsar så snabbt?
Jag skriver lite pingpong och dom belönar mig med tack
Måns Möllers material, skrivs av samma snille
Set up set up punch, där fick jag fanimej till det
Ni skriver mindre o mindre, man blir orolig ju
Den enda som kör eget, e faktiskt Markoolio
Dina favoritkomikers skämt, det e jag som gör dom feta
Va bara tvungen å låta alla fans få veta

I'm married to my change and that will never change

2011-04-09T12:10:00.007+02:00

Med anledning av de nya sedlarna fiskade jag upp en gammal text om poliser och tusenlappar, ur min utkast-mapp. Man kan läsa om man vill.

Jag kan känna att...

2011-04-06T19:00:00.012+02:00

När psykopaterna inleder sina förhör med "Alltså, jag kan känna att...". Ja, då vet man att frasen verkligen slagit igenom?

-

"Alltså, jag kan känna att..."
"Nej! Tyst! Du kan inte känna något. Du dödade nyss en kvinna och skar sen köttet i tjugonio tjocka kuber."
"Eh, eh... Att fela är mänskligt?"

-

På tal om människors beteenden, så har väl debatten om otrohetssajten Victoria Milan redan blåst över, men jag undrar. Går förbi de där reklamaffischerna ibland och suckar uppgivet. Inte så mycket över de potentiellt värsta besökarna (nyktert beräknande, långt bortom gråzonade snedsteg), som över sajtens grundare. Victoria Milan kommer antagligen inte öka Sveriges otrohetsstatistik, men att kapitalisera på kärlekens mörkersidor...? Att vara så cynisk? "Vi ger bara folket vad folket vill ha". Åh... Det aktiva valet är en inkastad handduk. En smutsig handduk med broderat namn på.

-

Hårt klimat för romantiker.

-

Otrohet i konsten kan däremot göra sig utmärkt, som i stop motion-filmen ovan (man golvas!), eller pjäsen "Closer"!

Känslan man har, del 6

2011-03-13T21:48:00.005+01:00

"I used to think that the brain was the most wonderful organ in my body. Then I realized who was telling me this."

"Hi, it's me, if you know what I mean"

2011-02-26T19:01:00.006+01:00

När folk talar in meddelanden på ens telefonsvarare som börjar "Hej, det är jag. Du ä inte hemma just nu, men jag tänkte bara säga lite kort att...", och slutar 30 detaljrika minuter senare med meningen "... men ring mig när du hör det här, så ska jag berätta allt!"

-

När man ringer upp och får höra EXAKT samma utläggning på nytt!

-

Vad menar Midi, Maxi och Efti med raden "Hi, it's me, if you know what I mean"? Det är roligt.

Jantelagen visar sitt fula tryne

2011-02-26T18:49:00.013+01:00

Finns det något värre än jantelagen? Ja, naturligtvis: folk som ständigt skriker om hur mycket de avskyr jantelagen, och sedan använder den som ursäkt för olika tvivelaktiga beteenden.

Folk som åberopar jantelagen menar ofta att det är så svenskt att inte få säga att man är bättre än andra, att inte våga sätta sig själv i främsta rummet. Men ärligt, vad är mer svenskt än att göra det? Kolla er omkring, kolla bloggarna, magasinen, kolla politiken. Den tid vi lever i nu är individens. Att rikta ljuset mot självet, egoboosta sig själv till tänderna - det är det svenska. Det är den rådande diskursen.

Dessutom är det bara fem av jantelagens tio punkter som direkt uppmuntrar till självutplåning ("du skall inte tro att du är något", "du skall inte tro att du är lika god som vi", "du skall inte tro att du duger till något", "du skall inte tro att någon bryr sig om dig samt "du skall inte tro att du kan lära oss något"), de andra snarare till beteende fritt från högmod ("du skall inte tro att du är förmer än vi", "du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi"...). Så varför måste lagen nödvändigtvis vändas till sin motsats? Till hybris och tunt fernissad självkänsla?

-

Well! För några månader fick min klass i uppdrag av Kunskapsmedia AB att göra ett antal filmer om entreprenörskap (entreprenörskap ska tydligen bli ett eget ämne i skolorna framöver). Några informationsinriktade, samt en mer humoristisk drama-del. Jag och Tapio Leopold skrev manus till drama-delen, som blev något slags "Draknästet" möter "Yrrol" möter Jansson & Jansson. "Ett antal unga entreprenörer samlas på Riskkapitalist AB, för att pitcha idéer och ansöka om projektpengar. En efter en tas de emot av den mogna, men sexiga affärskvinnan Agneta. Hon lyssnar intresserat, utan att döma, men vägen mot ja är lång och krokig, och som affärskvinna skadar det ju aldrig att boka in ett extra möte..."

Hursomhelst.Vi skrev in en karaktär, en kommersiell entreprenör, som vi blev extra fästa vi, och som är relaterad till allt jag skrev ovan, men tyvärr försvann mycket av honom i klippningen. Därför!:

INT. VÄNTRUMMET - DAG

Alexandra går förbi Krister, en ung kille i "Team von Holstein"-t-shirt, som sitter mitt på golvet på en skateboard formad som en räkmacka.

KRISTER
Hur gick det?

ALEXANDRA
Ja jag vill inte säga för mycket
men hon sa att vi båda kommer att
bli miljonärer.

KRISTER
Win/win!

Nummervisaren slår om. Krister tittar på sin nummerlapp, där han också har ritat sig själv med solglasögon, som surfar och äter en pizza slice samtidigt. Bredvid står det “Krister” med flames överallt.

INT. KONTOR - DAG

Krister rullar in på sin skateboard. Han sträcker blixtsnabbt fram handen.

KRISTER
Tja! Krille.

AGNETA
Hej, Agneta. Vi slår oss ner.

Krister rullar bort till en stol.

KRISTER
Nu är man bra taggad alltså!

AGNETA
Så berätta, vad är din idé och
varför behöver du en investering
av oss?

KRISTER
(pratar jättefort och
entusiastiskt)
En sak i taget. Den plattform som
jag vill utveckla är mer av ett
koncept, inte en produkt per se.
Det handlar om att tillhandahålla
tjänster och lösningar som är
skräddarsydda för företag och
synergier mellan företag. En
affärsplan för 2000-talet helt
enkelt.

AGNETA
Nu hänger jag inte riktigt med.
Har du några bilder eller...

KRISTER
Vad jag har, det är ett jäkligt
starkt personligt varumärke. Det
är vad du får. Du investerar en
miljon i mig! I mig! Jag
expanderar och växer så det
knakar. Jag outsourcar och
frilägger om vartannat. Jag står
aldrig still, det kan man inte
göra i den här branschen.

Krister hoppar ur stolen, plockar upp sin skateboard och åker runt på den runt skrivbordet.

KRISTER (CONT’D)
Det du får när du investerar i
mig och mitt företag är en ny
Krister, en Krister 2.0 om man så
vill.

AGNETA
(muttrar)
Det vill man inte.

KRISTER
Du är en idiot...

Agneta reagerar.

KRISTER (CONT’D)
...Om du inte tar den här
möjligheten, om du inte maxar
dina möjligheter och boostar ditt
potential som investerare. Maxa
avkastningen och du kommer att
bli miljonär!

Kristers skateboard sladdar och stannar framför Agneta.

KRISTER (CONT’D)
Så hur låter det... Agneta?

AGNETA
Jag är faktiskt tveksam till både
din idé och till dig som
entreprenör.

KRISTER
Jag visste det! Jantelagen visar
sitt fula tryne igen. Det trodde
jag inte om dig... Agneta. Här i
Sverige får man tydligen bara
vara på ett sätt. Tja då Agneta,
nu åker miljonärståget mot
framtiden. See ya never.

Krister åker ut genom dörren. Agneta lutar sig tillbaka och blundar. Krister rullar snabbt in och rycker åt sig sin nummerlapp från Agnetas skrivbord.

KRISTER (CONT’D)
Glömde den här. See ya never! Nu
åker miljonärsskeppet!

Krister försvinner ut ur dörren.

INT. VÄNTRUMMET - DAG

Krister åker skateboard genom väntrummet och norpar åt sig en tjejs ballong på väg ut.

KRISTER
Yoink!

----

I ett senare avsnitt: Agneta har slutit ett avtal med två lovande entreprenörer, Daniel och Tobe. Alla tre ställer sig upp. De vet inte om de ska kramas eller skaka hand.

AGNETA (CONT’D)
Vad gör vi entreprenörer när vi
är riktigt riktigt glada?

Daniel och Tobe ser lite osäkra ut.

DANIEL
Raketen?

AGNETA
Jag tänkte snarare på...

Hon avbryts av att Krister åker in i rummet (på sin räkmackeskateboard).

AGNETA (CONT’D)
Krister! Vad gör du här?

KRISTER
Jag tyckte jag hörde raketen. Vad
säger ni, behöver ni en
marknadschef, eller ett etablerat
varumärke som koncernyttring för
tillhandahållningar och IT-lösningar?

AGNETA
Nej!

DANIEL
Nej?

AGNETA
Nej!

KRISTER
Okej, för pengatåget lämnar
plattformen nu. Det är bara att
hoppa på!

De andra suckar.

KRISTER (CONT’D)
Non-stop express direkt till era
drömmars stad! Vi tuffar iväg.
Antingen är ni med mig eller emot
mig.

AGNETA
Ut härifrån!

KRISTER
Okej, men då är det för sent.
Sista chansen. Ni kommer aldrig
se mig igen!

Agneta rullar ut Krister och stänger dörren. De tre tittar menande på varandra.

KRISTER (O.S.) (CONT’D)
Ni kommer att ångra er!

Det knackar på dörren.

AGNETA
Det måste vara langosen jag
beställde. Kom in Bettan och fira
med oss!

Book off, del 7

2011-02-22T14:10:00.004+01:00

Book off, del 6

2011-02-22T14:06:00.003+01:00

Känslan man har, del 5

2010-11-20T12:54:00.003+01:00

Vågen!

(Snart ska jag få besöka ett hotell där det sägs spöka)

I saw the sign

2010-11-20T11:03:00.014+01:00

Om dagarna gör jag och en vän praktik på Jarowskijs utvecklingsavdelning. Kläcker idéer, skriver skämt och manus, kokar ihop programförslag m.m, tillsammans med superhjälten Johan Sköld (delvis övernaturlig, har sitt ursprung i ett barndomstrauma eller en katastrof som måste hämnas*). I den bästa av världar skulle vi stanna tills vi gjorde bort oss, tills vi à la Jazzy Jeff blev utkastade med huvudena före. Men! Vi måste snart masa oss tillbaka till skolan, och överallt plötsligt påminnelser:

(Vid påstigning: upprepa destination tre gånger, pga glapp i sladd, risk för "brum" osv)

För att inte tala om alla föreläsningar av entreprenörer, alla möten om beställningsfilmer jag noterat att jag de senaste dagarna närvarat på själva skolan (what the what?!).

-

På tal om skolan är den numera under ombyggnad. Eller, delar av den: entrén. En PAMP ska snart komma på besök och någon högt uppsatt på Procter & Gamble har beslutat att han ska charmas. T.ex. tas den långsamma handikappshissen (-10 km/h) bort och i dess ställe ska något slags supertrappa framträda. Jag frågade nyligen en lärare hur de handikappade nu skulle komma in, var det inte obligatoriskt med ett alternativ för dem?, men läraren visste inte. Förmodligen var det det. Sedan började jag fantisera om Pampen. Några månader framåt: allt iordninggjort, blänkande fint (trappsteg rengjorda med tandborste), röd matta utrullad och elever lärare lokalvårdare redo med konfetti. Pampen är PÅ VÄG. Och äntligen så anländer han, i en gigantisk limousin. Chauffören öppnar dörren, alla drar upphetsat efter andan!, och... och...Vänta nu...? Han sitter i rullstol?

*Plus: dödar människor som vill honom illa.

Book off, del 5

2010-11-14T22:37:00.004+01:00

(Nej, fortfarande inte show off, book off!, friska upp minnet HÄR.)

Ev roligare än själva filmen

2010-11-14T13:36:00.004+01:00

Mail från Dropbox-kompis:

"Hej

Idag är det fredag, och jag har lagt till en ny godbit i fredagsmappen.

Denna gång är det filmen Le Mans med Steve McQueen, från någon gång på 70-talet. Den handlar om biltävlingen med samma namn. Den har ingen direkt handling, tempot känns väldigt sävligt, (trots att det är en räserbilsfilm), och den är mer eller mindre utan dialog. Men, Sjukt, sjukt sjukt snygg. Den har det där speciella lite gula instamatic-färgen som allt hade på 70-talet, och Steve McQueen har aldrig sett bättre ut, och har man som jag en fäbless för 70-talsracerbilar är det svårt att inte älska den gränslöst. Hoppas du också kommer göra det."

The floating motion of a distant pair of wings

2010-11-10T22:47:00.019+01:00

Nej nej nej! Precis som med Skunk (rip) har den här bloggen förvandlats till en illa maskerad dokumentation över min menscykel?* Några vresiga inlägg under PMS-dagarna, och inte mycket mer däremellan; då fångar jag dagen med håv, lasso, rävsax...

Nå, gladare tongångar utlovas! Börjar med ett tips till alla uttråkade alt. höstmelankoliska stockholmsbor. Tipset är detta: Fjärilshuset.

Tänk 10 minuter buss från Odenplan, tänk kort promenad till vidsträckt och vacker park (med gammaldags, cirkusliknande koppartält för eftermiddagskaffe), tänk 90 kronors inträde (följt av blixtvisit i souvenirbutik; fjärilar i olika material, samt mer otippade föremål som glowsticks och partyattiraljer med texten "let's rock!" målgrupp?), och tänk sedan själva besöket, med tropisk djungel och fjärilsfyllda rum att utforska. Alltså, hjärnan jublar! Så mycket unikt fint att titta på.

Ni kan också spara på fantasin och istället titta på mina bilder. Men jag varnar för usel kvalitet:

Puppningscentralen, del 1 (hur välorganiserad!)

Puppningscentralen, del 2 ("Är det konstigt att man längtar hem någon gång?")

Tillbaka till naturen.

Fiskdamm (fisk, några toarullar, en strumpa... sparsamt med godispåsar).

OBS! Föreslår att ni packar ner badbyxor/bikini i väskan, då det är över 25 grader i fjärilshuset och människan aldrig är så snygg som när hon inte svettas/som när hon bär badbyxor/bikini.

*Hittade nyligen i utkast-mappen: "Började koka när gymbesökare sträckte ut sig i benpressmaskin och belåtet låg där i FLERA MINUTER, med sportdrycksflaskan som en paraplydrink i handen. På vippen att explodera: 'Det där är ingen baden baden!'"

On a mountain top

2010-11-02T23:49:00.000+01:00

Det mänskliga alfabetet

2010-11-01T08:37:00.006+01:00

D var så anpassningsbar att h*n på frågan om vilket djur h*n skulle vara om h*n var ett djur svarade: flockdjur.

E hade den länge den här drömmen om att plötsligt vara alldeles naken mitt inne i en folksamling, tills psykologen sa att h*n borde vilja mer med sitt liv.

F var så självupptagen att h*n besvarade alla kommentarer med: "Det där var intressant, det påminner mig om... mig."

Mer bokstäver HÄR.

Book off, del 4 (varning för superspoilers!)

2010-10-27T17:53:00.003+02:00

Fanns det ett poängsystem för antal rader...

Book off, del 3

2010-10-26T20:02:00.000+02:00

Book off, del 2

2010-10-26T20:00:00.004+02:00

Too soon?

Book off, del 1

2010-10-26T19:38:00.005+02:00

Inspirerade av t.ex. den här fenomenala bilden har jag och två vänner skapat en "book off"-grupp* på Facebook, där vi skapar berättelser/kommentarer/skämt med hjälp av titlar och författare. Reglerna säger att man enbart får använda egna böcker, måste bygga minst tre rader (annars ingen utmaning) och sedan fota och posta.

Behold!, mitt första bidrag:

*Som en "walk off", fast med böcker, och mindre tryck på tävling. Tänk bokpussel/bokpyssel.

I'm in the house yo

2010-10-26T19:31:00.000+02:00

Den 16:e oktober fyllde jag år. Om någon anonym välgörare vill ge mig en present i efterskott så önskar jag mig Tim Walkers "Pictures Collector's edition". (Den är snuskigt dyr, alltså VERKLIGEN, så jag vågade aldrig tipsa föräldrar eller vänner.)

-

Ser om en av mina favoritdokumentärer "Min bäste ovän", och slås av tanken att om man ska vara lite herzogsk är det symboliskt att tittaren inte får veta något om egocentriska Kinskis nära (föräldrar, barn osv). På så vis står han återigen i centrum; det ensamma "galna geniet".

-

Olika grupper och deras olika jargonger! En man vi hade som föreläsare förra året uttalade alla datorrelaterade ord kreativt. Google blev gowgell (och inte gåggel, som många föräldrar säger), yahoo jah-houw, pationerad passionerad. Varje gång han sa gowgell så fnissade jag och några till som hunden Muttley.

Även svenska ord skulle fräckifieras. Dator blev burk alt värstingburk, stänga av fimpa. Vi lärde oss: "Om ni har en värstingburk, men den går slött, va, då måste ni fimpa MSN och sånt." Ibland var det osäkert vad han pratade om, men då gick vi till Ask Jeeves.

-

Saknar ett ord i svenska språket för någon som är mitt emellan bekant och vän. Nu blir det alltid bekant/vän.

-

En transvestit som heter Kim/Kim.

Känslan man har, del 4

2010-09-12T20:30:00.004+02:00

Nä, om man skulle börja dejta...

Valet och kvalet

2010-08-22T15:30:00.015+02:00

http://www.aftonbladet.se/debatt/article7600140.ab

(Tror ni jag kan bli copywriter? Bra, för jag vill inte bli det heller.)

Avdelning "anchored in the Lord":

2010-06-26T10:25:00.009+02:00

Judee Sill - Jesus was a crossmaker
Sister Rosetta Tharpe - Up above my head
Charles Mingus - The shoes of the fisherman's wife are some jive ass slippers
Marian Anderson - My soul's been anchored in the Lord

♥ ♥ ♥

2010-06-01T21:39:00.002+02:00

Love is the tune.

Säg det med en bok

2010-05-31T20:28:00.007+02:00

"How to preserve animals and other specimens in clear plastic"

Till: Djurvännen.

"Toilet paper origami"
Till: Den som har för vana att läsa på toaletten.

"The big book of lesbian horse stories"
Till: Freud. Och djurvännen.

"Brains and how to get them"

Till: Slänger upp nävarna i luften och skriker: "Fjellborg!!!"

"The pop-up book of phobias"
Till: Klåparpsykologen.

"The english: are they human?"

Till: Brittofoben.

"Anyone can be cool... but awesome takes practice"

Till: Säg, han i grått, på bilden?

-

Nå, till mig, på riktigt:

På samma tema:
- En pytteboksutställning i Lyon (som varar till och med 27:e juni).
- Ett bibliotek i Kansas som ser ut som en mindre bokhylla.
(Plz ta mig dit!)

Hemma hos

2010-05-31T17:53:00.014+02:00

På resan hem greps jag av en diffus ångest, som accelererade i takt med att tåget närmade sig hållplatsen för min avstigning. Hade jag problem jag glömt att lösa? Sovit för lite om natten? Ätit olämpligt under dagen? Förhörde jag mig själv.

När jag en avstigning och uppförsbacke senare öppnade dörren till lägenheten noterade jag ett personligt brev på hallmattan, och glömde för en stund bort mitt tillstånd. Jag höll det i handen, lättare i sinnet, och fantiserade om tänkbara och otänkbara avsändare. Kanske skulle jag plötsligt få en underhållande utläggning i Lewis Carrolls anda? Eller bara ett svar på mitt senaste meddelande till kvinnan i tvättstugan?

Men brevet var från Elin och innehöll ett foto på hennes son Valter. Minst lika bra, fast på ett annat sätt, minns jag att jag tänkte, innan jag slungades tillbaka till min diffusa ångest, vid åsynen av en köksdörr som stod öppen. Det måste alltid vara stängd, annars smiter Arthur, kaninen, ut i de andra rummen och biter kanske sönder alla sladdar och dör.

Arthur var vid liv, såg lite snopen ut, men jag vandrade ändå rummen fram och tillbaka - med förebråelser av varierande slag i huvudet - för att se så att allt stod rätt till. Vad jag fann i sovrummet var att Arthur hoppat in i skåpen och rafsat omkring bland papper och lådor. Han hade även - och det här tycktes mig långt bortom konster han var kapabel - lyckats öppna en byrålåda och kasta strumpor och underkläder omkring sig. I vardagsrummet hade han fått upp skåp och även gömt undan ett Playstation II och min laptop.

Arthur? Kaninen? Jag blinkade några gånger och tog på in lägenheten på nytt, den här gången mer nykter. Det såg inte alls ut som verket av en bångstyrig kanin, utan snarare ett vilddjur, som slitit lägenheten i stycken. Jag hade alltså haft inbrott. Och borta var bland annat smycken, digitalkamera, "vanlig" kamera, färgpatroner, ipod-laddare, hundratals mynt i spargrismage (de där mynten vi hade pratat om att lösa in till lotter och vinna på och bli rika och fly landet, varför gjorde vi aldrig det?)...

Polisen anlände efter en knapp timma, två stycken var de, av olika kön, och letade efter fingeravtryck och andra spår. Arbetet komplicerades av att lägenheten redan från början varit stökig, och att några elektronikförpackningar eventuellt, men troligtvis inte, hade vidrörts av min, och inte tjuvens, handske. Kvinnopolisen hörde sig för om jag hade några fiender, och jag erinrade mig en före detta hyresvärd som läst min dagbok och skrivit en hathälsning i den, samt några nihilistiska ungdomar som kommit över mina mail och behandlat dem som offentliga handlingar, men ingen av oss trodde att det hade med det här att göra. Trots integritetskränkning som gemensam nämnare.

Så fort mamma fick höra om vad som hänt kastade hon sig på tåget upp (och pappa, som inte hade möjlighet att resa, förde över pengar till en ny dator). Under besöket berättade hon om en bekant som i sin ungdom hade haft inbrott, och kort därefter flyttat; så plågsam var upplevelsen för henne. Jag har inte påverkats nämnvärt, men vrider fortfarande om nyckeln på inandning.

On a day like today

2010-05-30T21:40:00.006+02:00

Dagens outfit:

Dagens dubbel (tvillingarna Bill & Bob Alessi/Alessi brothers med "Seabird"):

Och slutligen, dagens väder:

-

Förlåt fattig bloggpost, men min karriär friade och jag sa "ja! ja! tusen gånger ja!"

-

Förlåt även ordvalet "karriär", som mest har dåliga konnotationer; strebers, 1980-tal, armbågar vassare än en kommentar av Oscar Wilde osv, men jag har ingen bra synonym till hands.

Michel Houellebecq "skojar"

2010-05-30T14:15:00.004+02:00

"Det här är vad som är fel med människor idag: människor."

Andra skojande pennor: Strindberg, Horace Engdahl.

Just ah

2010-05-03T23:22:00.004+02:00

Den bortklippta scenen i "Zelig"

2010-05-03T21:17:00.002+02:00

Angående att tipsa om sånt folk kanske redan känner till:

2010-05-03T09:47:00.004+02:00

Om jag bara kan få en människa att upptäcka något nytt!

Så är mitt jobb helt förgäves.

What fresh hell is this?

2010-05-01T22:02:00.030+02:00

MC Eschers helvete.

Inlägg 666, och jag borde skriva något mörkt? Något om skenkroppar, suckar, smärta? Men tidpunkten är inte den rätta. Jag har något fluffigt i famnen, en bakelse med bär på, allmän ro i själen. Och när jag, för inspirationens skull, stack ner näsan i helvetet, och drog in doften, doftade det inte av svavel, utan liljor.

Vill istället prata om "Lille Prinsen":

Har ni läst den redan? Jag är Blondinbellas pojkvän om jag tar upp? Blondinbellas pojkvän upptäckte nyligen "Seinfeld" och skrev: "Jag älskar verkligen den serien, den är rolig och finurlig, dessutom är den väldigt 'snäll', en riktig feel good serie! Alla karaktärer är mina favoriter men George Costanza vurmar jag extra för." Det är svårt att veta vad folk känner till och inte, vad man kan berätta. Hade jag varit hipster hade aktualitetsvärdet kunnat vägleda, men jag är för gammal och långsam för att vara hipster. Alla som läst får helt enkelt hålla för ögonen, eller vandra vidare.

Nå. Det är alltså en barnbok om livet och om den mänskliga naturen, med handlingen: "En pilot har tvingats landa med sitt plan i öknen, och medan han försöker laga planet dyker Lille prinsen upp. Han kommer från en liten planet som heter B612, och han berättar nu för piloten om sin resa bland himlakropparna och de människor han träffat." Fransmannen och flygaren Antoine de Saint-Exupéry författade, men dog sedan i en flygplanskrasch - kroppen hittades aldrig! -, så "Lille prinsen" är publicerad postumt.

Jag ska inte avslöja något mer av intrigen, som jag så klantigt råkade göra med "Moon", men kan länka hit, och kort kungöra att det är en otroligt rar bok, om man se mellan fingrarna vad gäller polarisering och idealisering (oförstående och osympatiska vuxna visavi oförstörda, ljuvliga barn; en klassisk fälla att trampa i!) samt en lite för stor portion sentimentalitet. Språket är underbart, liksom prinsens vänskap med en räv, samt kärlek till en komplicerad kvinna - symboliserad av en ros.

"Hon spred sin doft över hela min planet, men jag kunde aldrig njuta av den. Den där historien med klorna, som gjort mig så upprörd, borde ha fått mig att vekna... I förtroende sa han också till mig:
- Jag förstod ingenting då. Jag borde ha bedömt henne efter vad hon gjorde och inte efter vad hon sade. Hon svepte in mig i sin doft och hon lyste upp min tillvaro. Jag borde ha anat den ömhet hon dolde bakom sina stackars knep. Blommor är så fulla av motsägelser. Men jag var för liten för att veta hur jag skulle hålla av henne."

Ett litet boktips, alltså! Och den som väntar på en got kan dra åt helvete.

:-) (Smiley!)

Dags att deklarera

2010-04-30T14:40:00.007+02:00

Som en annan Oscar Wilde smsade jag: "Jag har inget att deklarera utom min begåvning!" Och Skatteverket svarade:

I see the light of the morning moon

2010-04-26T20:46:00.010+02:00

PS. Visste ni att "I wished on the moon" är skriven av Dorothy Parker? Den är det!

Månens mörkaste sida (spoiler alert!)

2010-04-25T00:02:00.008+02:00

Varför berättade ingen att "Moon" skulle vara en och en halv timma koncentrerad ångest? Där satt jag och tog emot så ogarderat.

Liksom:

En man helt ensam på månen (så när som på en robot, som pliktskyldig frågar om han är hungrig, som visar känslor med hjälp av smilies, och - i svåra stunder - klappar honom med robotarmen och säger "jag bryr mig om dig", med saklig stämma), arbetande med skötsel av en skördemaskin, och pratande med sig själv och några växter för att inte tappa förståndet. Är detta en människa?

Nej, det är knappt. Mannen visar sig dessutom vara en klon, och alla hans minnen kommer från ett tidigare "original". Hans familj är inte hans, och "originalets" familj vet således inte vem han är; under ett telefonsamtal med dottern ropar hon efter en annan pappa. Och frun, som inte är hans fru, men som han alltid har trott varit det, skiljer sig, dör. Finns han? Är detta en människa?

Så dyker till slut en annan människa upp på månen, men det är en dubbelgångare, en annan klon, och den enda som kan hjälpa huvudpersonen är lika förlorad som honom själv. En blind leder en blind. Mörker.

Och på detta: dyster pianomusik, sjukdom, blodhostningar, död, ironiskt alarm på väckarklockan ("I am the one and only")... Allt i en minimalistisk och ljus miljö, som bara accentuerar det tunga och svarta.

Förlåt, detta blev rörigt, men there's no emoticon for what I'm feeling right now.

What's on your mind? What are you doing right now?

2010-04-24T12:16:00.031+02:00

Tittar på "The Fantastic Mr Fox." Ni då?

-

Om Clarice Lispectors texter skriver Björn Kohlström, aka Bernur, att det kännetecknas av "...ett skrivande som alltid befinner sig i presens, i sitt tillblivande, som aldrig kan fixeras, utan bara kan jämföras med det vatten som bildar fond i titeln till en av hennes mest älskvärda böcker, 'Água viva', på svenska 'Levande vatten'."

Ett sånt smicker! En sån dröm! Men är det ens möjligt med ett presens? Bara det att fästa något på papper gör ju att det fixeras, tycks stabilt. (Därför bloggar är så besvärliga: allt som är flyktigt förstenas, ger en illusion av varaktighet. Man skulle behöva uppdatera/utbrodera/radera med extremt hög frekvens för att lyckas ge en någorlunda sann bild, och inte ens då...)

-

A var en pedant av osmakliga slaget; försökte ofta "rätta till" asymmetrier i människors ansikten. Som tack fick h*n en rak höger.

B var så försiktigt att h*n sa "Ursäkta, kan du bara... nej, lite mer åt höger, jättebra, tack... och så några steg bakåt, och så - förlåt, orkar du lite till? - en bit till vänster..." osv, ända tills folk var framme vid helvetet.

C hade sådana problem att kommunicera att till och med frågor som "Vad åt du till frukost idag?" besvarades med ett "Svaret är något av en hinderbana. Du ska till en början, med hjälp av en hink, få upp en nyckel ur röret bredvid dig. Nyckeln går till en kista som är nergrävd här i sanden..."

-

Jag var väl inte varsam, det var väl därför den gick sönder, och jag fick sopa splitter och plocka papper. En sån konstig känsla, den att ha länder i sina händer, råka suga upp Sydeuropa med en dammsugare.

-

"Ordet dramatisk har i sig ingen negativ betydelse, till skillnad från hemsk (i dess konkreta användning). Dramatisk kommer ju från drama, av vilket adjektivet dramatisk bildats med betydelserna 'som har med teater att göra' och 'spännande'. Men i likhet med hemsk har det även kommit att bli ett allmänt förstärkande uttryck, enligt Svensk Ordbok redan 1790. Som sådant betyder dramatisk närmast 'mycket stor och plötslig', typiskt om förändringar av olika slag. Så med utgångspunkt i ordets egen betydelse kan man inte säga att det är fel att använda dramatisk om en positiv förändring..."

På tal om drama: säg till om ni vill ha bättre koll på min menscykel. Jag har gjort ett GANTT-schema!

-

Vad ska det bli av mig? Jag skulle kunna nätverka mig in i presentkortsbranschen. Skriva sådana där lustigheter som "Hurra! Du är ett år äldre..." (framsida med fjärilar och urklippt sol; gult som tittar fram i cirkeln), "...men fortfarande tjock" (insida med klotformad gubbe i gul t-shirt).

Och var ska jag bo?

???

-

The Opposite of Hallelujah*

-

Skojade om GANTT-schemat, har inte gjort något. Come on!

Nu: ut i solen.

X to the O

*Är han inte hemskt lik Jens Lekman?

Everybody say HEY! HEY! HO! HO!

2010-04-23T23:28:00.015+02:00

"Hey! Hey! Ho! Ho!"

Regn och rusk och miljoner unika snöflingor, och dagen efter är våren plötsligt tillbaka. Magic everywhere in this bitch! Eller, nja...

Har ni hört Insane Clown Posse? Tapio spelade deras låt "Miracles" för mig och Valdemar här om dagen, och vi tjöt "Nej, stäng av! Jag klarar inte aaaav mer!" - följt av "Kör den igen, kör den igen!", bakom varsin skämskudde.

Det finns mycket att säga, om text och estetik, men SNL har redan gjort det bra, så kort: "Water, fire, air and dirt/Fucking magnets, how do they work?/And I don't wanna talk to a scientist/Y'all motherfuckers lying, and getting me pissed." Magneter?!

Ytterligare en låt som Tapio "tipsade" om var Gucci Manes halvgamla "Burr". Gucci sjunger om att han fryser för att han har så mycket juveler (ice) på sig, och ropar försiktigt "Burr!" med jämna mellanrum. På rapparens hemsida kan man läsa att "the song starts out, 'So much ice, I shoulda brought my fur BURR!', which clearly explains how cold and So Icey he is." Hahaha! Och om jag får tillägga: Ha!

Jag skrattar så att tårarna sprutar. Nu har jag bara sett en stillbild på Gucci Mane, men visst kan man föreställa sig det rörliga materialet? Händer som frenetiskt gnuggar överarmar, för att få upp värmen, och så "burr! burr! burr!" i takt med det. Kanske över till en freeze frame?

En bloggare på "The Rap Up" skrev roligt om låten: "This whole 'burr' movement is straight up Chewbacca, son. I don’t want to hear grown men saying 'burr' everywhere. If you’re that cold, go buy a damn jacket. And get Gucci Mane a chapstick while you’re at it."

Jag har tyvärr ingen aning om hur jag ska runda av efter något sådant, så jag säger bara tack för mig, och går av om...

tre

två

ett!

*Samma sak hände när vi hörde någon (Robyn?) pratsjunga "Jag älskar dig" i "Fembot". Ahuhjigjguiybnghm.

Uppmuntran

2010-04-23T21:52:00.005+02:00

"Livet, alltså!"
"Vad pratar du om? Du är ju jättebra på livet!"
"Menar du det?"
"Jaa. Jag vet ingen som är så bra på livet som du!"
"Men gud, nu blir jag generad. Tack."

Crazy Lamp Lady!!!!!

2010-04-23T17:07:00.016+02:00

Så Suzanne Verdal, som Cohen sjöng så hjärtskärande fint om, bor alltså ensam med sju katter? Eller, gjorde i alla fall det. Intervjun är från förra seklet (en avlägsen tid, då människor fortfarande trodde på Konsten och Kärleken och Hemtelefonen), idag kan hon lika gärna ha tjugo katter. Trettio? Men jag undrar: Vad krävs för att bli omnämnd som Crazy Cat Lady? Måste det till ett skjul i skogen och ett sjuhelvetes humör? Bara det att ha sju små klösare skvallrar ju om något. Mängd! Det är viktigt!

För några månader sedan var jag en inte Crazy Cat Lady, men en Crazy Lamp Lady. Det kom sig av ett klassiskt ryck: de gamla lamporna var plötsligt förfrämligade, jag visste inte vilka de var, eller varför jag någonsin hängt upp dem, så jag budade hem nya. Taklampor, sänglampor, fönsterlampor...* Varje vecka ett nytt paket, och jag öppnade dem med ett barns oförställda förtjusning.

Min vän Tapio, som vet att humor är en färskvara, såg sin chans och gjorde sig lustig på min bekostnad. Nämnde en klassfilmsparodi jag nyligen gjort, och sa att om jag skulle parodieras i en film om klassen, så skulle jag bli den som bara brydde sig om lampor. "Då kör vi en varglampa som huvudljus, en Hutschenreuter Hohenberg som lättningsljus och en blåfiltrad som bakljus." Han sa så, med en förställd röst - och duckade för en kastad glödlampa. En annan man hängde på och frågade om det fanns en Mr Crazy Lamp Lady. Skämten var inte så generiska, men jag ville vara på det vinnande laget och anslöt. Lamporna var väl en del av min nya identitet nu, tänkte jag, och skickade ut vägbeskrivningar hem till mig, med den viskande texten "följ lampspåren..."

Så en dag - och här kommer en matt upplösning - glömde jag bort allt som hade med lampor att göra. Bara sådär. Jag slutade beställa och de slutade komma. Ingen pratade heller om dem (eller om Konsten, Kärleken eller Hemtelefonen). Det var som att det överhuvudtaget aldrig hade hänt, alltsammans. Jag trodde att det skulle skapa en saknad, ett tomrum att fylla, men när jag kände efter ordentligt fanns där ingenting alls. Jag var bara törstig. Går man däremot den rätta vägen, letar riktigt noga, kan man fortfarande se spåren av en annan tid...

*Samt en tekanna formad som Aladdins lampa. Den kom med tre förbrukade önskningar.

Their duet

2010-04-21T21:43:00.004+02:00

Exakt hur vackert?

-

The story of Suzanne.

Strindberg skojar

2010-04-11T11:20:00.007+02:00

"Jag har filat på en tankenöt. Tankenöten är: Hur får man en narcissist att skruva i en glödlampa? Svar: Det får man inte. Narcissisten vill ensam vara den som lyser upp rummet!"

Andra skojande pennor: Horace Engdahl.

Hej då

2010-04-10T10:23:00.009+02:00

Stack in i huvudet i "den oskrivna världen". Alldeles för chockad för att kunna sammanfatta.

No one belongs here more than you

2010-04-09T20:39:00.018+02:00

Med jämna mellanrum trillar det in spam här. Eller ja, några sidor bak i bloggen, där det är möjligt att lämna kommentarer. Cirka 99% raderas, men just de här tre kan jag inte låta bli, de gör mig på alldeles för gott humör* (hey, whatever floats the boat!).

-

Äsch! Ska jag slå upp kommentarportarna igen? Höstterminen var en riktig plåga (jag var deltidsdeprimerad, dvs: deprimerad 50% av dygnet, dvs: den halvan jag inte sov, och tog mig igenom dagarna med bl a nedsjunkna axlar, ointresse och koncentrationssvårigheter**), men nu har själen rest sig som en stålfjäder igen, för att parafrasera Hugo Hamilton, och då finns det väl ingen anledning för mig att vara sluten. Kom in, kom in. No one belongs here more than you. ♥

*Den grundlösa entusiasmen i de första två!!
** Samt några underligt optimistiska ögonblick när jag var som den lille pojken som fick en hög med hästbajs i present. Han som sken upp och ropade: ”Om det är en hög med hästbajs, då måste det finnas en häst här i närheten!”

This is how we do it

2010-04-09T12:34:00.014+02:00

Där jag kommer ifrån* är det vanligt att man spionerar på grannarna**, halvt gömd bakom rara gardiner, och utbrister saker som: "Åhå, har Pettson köpt en ny bil? Fått kattskrälle på besök?". Och att man vinkar lite - "ehehe"- om man blir upptäckt.

(Ville bara bli lite personlig.)

* Ett samhälle utanför Kalmar, samt skunk.nu.
*Som man känner och umgås med.

I've been travelin' for some time/With my fishin' pole and my bottle of shine

2010-04-08T23:30:00.032+02:00

"2 april, 2010.

Sitter på en buss, Silverlinjen. Tidigare var jag inne på Pocketshop, där jag såg en bok som hette 'Ursäkta, men din själ dog nyss'. Hann inte läsa på baksidan om innehållet, men vilken titel! Briljant!* I stressiga tider, med människor ständigt uppe/inne i strunt: en knack på axeln, ett försynt litet påpekande. 'Ursäkta, men din själ dog nyss.'"

-

"4 april? Söndag är det i alla fall. Och påskdagen. 2010.

Att vakna till barnskrik! Att kliva upp i ottan och se bror dansa omkring till Gipsy Kings med blixtrande fotsulor och belåten liten Tuva i famnen. En helt ny sida av bror, den gullande och bebisrösttalande.

Nytt med bror är också att han blivit en Baldwin-bror, alltså utseendemässigt. Ge honom några år och kilon och grå tinningars charm och han är Alec. (Lustigt nog är brors flickvän lite lik Tina Fey! Sant!)

-

Kameran går varm, men det är svårt att fånga alla glädjefyllda ögonblick på bild. Så fort det ska fotas börjar Tuva skrika och gråta. Och när hon väl lugnar sig, och jag är redo på nytt, med spännande kamerapositioner och genomtänkta bildutsnitt, börjar bror skrika och gråta.

-

Tuva kan inte ta ögonen ifrån min libertymönstrade klänning. Hon har studerat den i flera minuter nu; grubblande, som om den vore ett rorschachtest. Snälla, ge mig ett fungerande Paypal-konto, så jag kan buda hem lite tyg och sy henne en egen klänning (be mamma sy henne en egen klänning)! Det skulle bli som Narcissus framför källan: bara sitta och titta på sig själv dagarna i ända. Fast med ett lyckligt slut.

-

Nu när jag sett hur fjäderlätt det kan vara vill jag ta tillbaka mina tramsiga nojor om barn och uppfostran. Det var på empirin det kom an! Kvarstår dock frågor kring utveckling/mognad. När är det passande med en Edward Lear-bok? Med ett avocado-set i present? Nej, inte under de första månaderna, får jag höra."

-

-

"5 april, 2010.

'Du måste försöka hitta glädjen i att plocka ljud.' Jag får kritik, och det med rätta, antar jag. För passiva roller gör mig passiv, och det spelar ingen roll om jag försöker fejka funken, det är genomskinligt, och knack, knack, knack: 'Ursäkta, men din själ dog nyss.'"

*Fast mest briljant på typ ett seriealbum. Alltid svårt med bökiga titlar på "vanliga" böcker, tycker jag.

Upside down, inside out

2010-04-08T23:20:00.019+02:00

Döden, döden, följt av... döden? Okej, spit-take!

Jag kan sitta bekymmerslös och tillfreds, ha en lös idé om något mysigt att skriva - bara för att en stund senare, och till min förvåning, upptäcka att jag skapat något som inte alls är mysigt. Snarare det motsatta.

Vad är det för en mystisk kraft som drar iväg orden åt oplanerade håll? Kreativiteten - när den inte står under tillsyn - tycks fungera på samma sätt som drömmar. Behandla gamla gordiska knutar, filosofiska funderingar och oförrätter från det förflutna osv. Ämnen som mitt fullt medvetna jag redan har lämnat bakom sig. Är det något halvt igenrostat grundläge, som gör sig påmint? Som likt en sengångare klamrar sig fast vid skapandet, och kikar fram, fast upp och ner?

Jag vänder mig till sparade hermeneutik-kompendier, men hittar inget om det här, som måste vara så vanligt.

The Burial of the Dead

2010-04-08T21:40:00.015+02:00

April is the cruellest month, breeding

Lilacs out of the dead land, mixing

Memory and desire, stirring

Dull roots with spring rain...

Deismen tänkte jag mig så

2010-04-05T22:37:00.009+02:00

Gud, uppkurad i soffan, med popcornskål och hamburgartofflor, skrikande "behind you! behind you!", under nyckelscenen i "The Human Show"*.

*Tänkte, alltså. Det var en särskild dag, för länge sedan. Och filmen, den har långt fler nyckelscener.

Otydlig, tydligen

2010-04-04T22:55:00.014+02:00

Hm... Den senaste tiden har jag, från olika håll, fått höra att jag kan vara otydlig. En person sa det rakt ut, en annan hintade och en tredje försökte illustrera det med hjälp av charader (tyvärr för luddiga för att jag skulle kunna begripa dem)*. Kanske borde jag göra något åt detta? För när jag tänker på alla gånger jag kan ha blivit missförstådd (positiva kommentarer som tolkats negativt, negativa diton som tolkats positivt, och hundratusen blandkombinationer), ja då blir jag alldeles yr och måste sätta mig ner en stund.

*Faktiskt så har även en fjärde person levererat samma budskap, men eftersom det var en respons på att jag sagt att han var otydlig, och hans betoning dessutom låg på du ("DU kan vara otydlig!") vet jag inte om det ska räknas.

R.I.P Alexander McQueen

2010-02-11T19:45:00.006+01:00

Lyckad nedfrysning av frk Fjellborg?

2010-02-08T11:02:00.006+01:00

"Föreställningen om helvetet som ett mycket varmt ställe röjer tydligen sitt ursprung från den heta zonen. Om nordbor hade uppfunnit det, skulle det tvärtom vara ett otäckt draghål, en härd för influensa och kronisk snuva. Med sådant detta klimat nu en gång är, har jag vant mig vid det, och det kanske också gjort mig viktiga tjänster, som jag själv inte vet av. Man lägger ju matvaror på is, för att de ska hålla sig, allting håller sig längre i kyla, varför inte också människorna."

(Ur - just precis - "Martin Bircks ungdom", av Hjalmar Söderberg)

Känslan man har, del 3

2010-01-28T00:23:00.000+01:00

Barn

2010-01-27T12:38:00.020+01:00

Tanken på att skaffa barn har alltid gjort mig nervös, särskilt som jag haft näsan i alltför många psykologiböcker om barndomens betydelse. Tänk så mycket som kan gå fel, påminner författarna. Om man uppfostrar sitt barn för slappt känner det inte sig sett eller hört, och då kanske det börjar injicera heroin. Om man däremot har för fasta tyglar känner det sig överkört och instängt, och då gör det uppbrott, och börjar kanske injicera heroin. Som med så mycket annat handlar det om hitta den rätta balansen. "Du får injicera lite heroin (måttar med fingrarna), men bara om jag och pappa är närvarande." Men inte ens det är väl en garanti?

-

Jag har blivit faster! Igår, vid kvällstid! Som tur är behöver fastrar inte bekymra sig om stora, svåra saker som uppfostran. Vi kan bara säga: "Välkommen till världen, lilla vän." Och planera presenter:

Och framtida högläsningar ur böcker:

Och vara alldeles sprickfärdiga av glädje.

På tal om just ingenting:

2010-01-17T00:16:00.003+01:00

En bra blogg! Och en bra tidning!

Vad spelar det för roll att kandelabern började?

2010-01-16T21:14:00.003+01:00

"Jag struntar väl i din dumma parad med 'riktiga elefanter', se nu när jag svimmar med stil."

2010-01-16T21:04:00.003+01:00

En blyg liten fiol

2010-01-16T21:03:00.001+01:00

Looking for love in all the wrong places

2010-01-16T20:58:00.000+01:00